Wolfhunters

Våra hjältar som sagt fortsatte framåt rädda men OTROLIGT sugna på att dräpa..
Dom smög framåt.Ingen av dom visste vad som väntade dom de behövde inte va en varg de kunde lika gärna va ett FÅR! De gjorde tanken mer härlig att döda en varg skulle va coolt MEN ATT DÖDA ETT FÅR HARRIETS FÅR skulle vara fantastiskt.Sorgligt nog vissades de inte vara något i busken..
Smetty hade med sig sin bästa leksak som man kan ha om vi nu skulle döda vargen.(KAMERA). De kom lysen en bit bort vi fick lite av att säga PANIK! de var en bil och här står vi som fån utrustade med dödavargjakts prylar.. Vi hoppade ner i diket och gömde oss som vargen själv när bilen åkt förbi gick vi upp på vägen igen....  HJÄLP.. WHAT spring alla började springa nu var slutet nära .....




To be continued.. 

Med en stilett och en ficklampa i händerna såg jag en Memil jag vanligtvis inte brukade se (bara på gaypartyn osv.)
Hans ögon såg psykotiskt uppspärrade ut och han log så mycket att man trodde läpparna skulle spricka och spruta ner husvagnen med blod.
KodKa var inte så mycket för snabb död utan han greppade tag om två järnstänger och kavlade upp ärmarna.
Själv är jag en sån vapenkåt person som anser att det största vapnet är det ultimata och greppade den största kökskniv jag kunde hitta!
Våran jakt skulle precis börja när jag kom på att jag glömt stänga av datorn, så dumt av mig, husvagnen kan ju brinna ner!
Nu skulle vi äntligen den odrägliga bestens liv få sitt slut, vi gick nerför den mörka grusvägen och försökte höra ylande i närheten, vi var helt insatta i att vi skulle dräpa besten! Vi planerade till och med vad vi skulle ha för ursäkt till varför vi hade dödat en varg, vi såg framför oss vad det skulle stå i tidningen nästa dag:
Tre Kungsäterpojkar anfaller och dödar varg med hjälp av en ficklampa, järnrör och en kökskniv. Brutalt, vi älskade tanken!
När vi gått ca en kilometer kom vi på hur sjukt detta igentligen var! Tre killar som går ute mitt i natten och hoppas att en varg ska anfalla dem. Men detta hindrade oss inte! Vi insåg bara hur underbar denna idé verkligen var!
Ungefär var tionde meter vände vi oss om i hopp om att vargen skulle vara påväg mot oss redo för att äta.
Vi hade kommit ganska lång nu, mer än halvvägs hem till Memil! Började bli lite uttråkade, ingen varg hade synts till... inget ylande!
JAG VILL SPRÄTTA UPP VARG!
Skrek KodKa ilsket. Då.. plötsligt... ca 20 meter framför oss såg vi något stort röra sig i diket!

Vad ska hända med våra hjältar? Kommer de klara sig ur denna situation? Självklart kommer de det! =) 
Forsättning följer...

Som ni säkert förstår så har man RIKTIGT tråkigt när man delar på 7 kvadratmeter med hela sin familj, det får en att göra saker man normalt inte skulle göra förut (å andra sidan finns det inget normalt med oss).
Man sitter i en fårhage och gör sig bekant med får, och det kan jag säga var inte något att föredra, får är DUMMA I HUVET!!!
Man utför även heliga ting i denna fårhage, man åker moped för att det är kul?!  Men sist men inte minst, man ger sig ut, för att av hela sin själ och sitt hjärta... döda en varg! 
Det hela startade med att KodKa och Memil skulle ge sig av mitt i natten på en lång resa hem till Memil, De hade inte hunnit mer än hundra meter förän något stort sprang över vägen inte mer än 10 meter framför dem, de han knappt reagera förän en varg, precis bredvid dem, några meter in i skogen, stod och ylade.
Sega som de är så reagerade de inte ens på det och fortsatte gå några meter, tills en av dom sa: "Ska vi vända?"
Sen sprang båda två medans blodet pumpade som aldrig förr! De slängde sig in i våran lilla husvagn, jag som satt där inne vid datorn fattade ingenting! Jag såg hur skräckslagna de såg ut, men samtidigt ett litet spänningssökande leende på deras läppar! Jag frågade vad det var frågan om, och de berättade vad som hänt.
Efter ett tag så bestämde de sig för att fortsätta, men inte utan vapen! Jag hade blivit peppad av deras historia och ville också följa med, förberedelsen för våran ytterst oplanderade och opraktiska vargjakt började...

Wolfhunters har skapats!