Wolfhunters

Med en stilett och en ficklampa i händerna såg jag en Memil jag vanligtvis inte brukade se (bara på gaypartyn osv.)
Hans ögon såg psykotiskt uppspärrade ut och han log så mycket att man trodde läpparna skulle spricka och spruta ner husvagnen med blod.
KodKa var inte så mycket för snabb död utan han greppade tag om två järnstänger och kavlade upp ärmarna.
Själv är jag en sån vapenkåt person som anser att det största vapnet är det ultimata och greppade den största kökskniv jag kunde hitta!
Våran jakt skulle precis börja när jag kom på att jag glömt stänga av datorn, så dumt av mig, husvagnen kan ju brinna ner!
Nu skulle vi äntligen den odrägliga bestens liv få sitt slut, vi gick nerför den mörka grusvägen och försökte höra ylande i närheten, vi var helt insatta i att vi skulle dräpa besten! Vi planerade till och med vad vi skulle ha för ursäkt till varför vi hade dödat en varg, vi såg framför oss vad det skulle stå i tidningen nästa dag:
Tre Kungsäterpojkar anfaller och dödar varg med hjälp av en ficklampa, järnrör och en kökskniv. Brutalt, vi älskade tanken!
När vi gått ca en kilometer kom vi på hur sjukt detta igentligen var! Tre killar som går ute mitt i natten och hoppas att en varg ska anfalla dem. Men detta hindrade oss inte! Vi insåg bara hur underbar denna idé verkligen var!
Ungefär var tionde meter vände vi oss om i hopp om att vargen skulle vara påväg mot oss redo för att äta.
Vi hade kommit ganska lång nu, mer än halvvägs hem till Memil! Började bli lite uttråkade, ingen varg hade synts till... inget ylande!
JAG VILL SPRÄTTA UPP VARG!
Skrek KodKa ilsket. Då.. plötsligt... ca 20 meter framför oss såg vi något stort röra sig i diket!

Vad ska hända med våra hjältar? Kommer de klara sig ur denna situation? Självklart kommer de det! =) 
Forsättning följer...